Jag förstår inte.
Det är aldrig natt längre! Bara en lång
oändlig dag som aldrig tar slut. Visst vi
får oss några minuter sömn här och där
men inte tillräckligt för att kunna kalla
det för natt.
Man tycker att med all denna vakna tid
skulle man hinna med massor. Men nej!
Jag förstår inte vars timmarna tar vägen.
Enda tiden som går långsamt är när jag
är ensam hemma med lilleman och han
är gnällig och inte blir nöjd. Men sen
kommer sambon hem igen, och vips är
det morgon igen och vi börjar om på nytt.
Jag har tusen projekt på gång men hinner
aldrig klart! Min hjärna går på högvarv
hela tiden, nya tankar, nya ideer. Alltid något
nytt jag vill testa, skapa och genomföra.
Och vips är det morgon igen! :)
Förstår inte hur alla andra duktiga
pyssel bloggare gör det! För även
många av dom har småbarn.
Har mina dygn färre timmar eller
är jag bara ofantligt dålig på att planera
och prioritera?
Nåja nog om detta.
Men ett mysterium är det i alla fall.
Alla dessa nattlösa dygn!
Längtar alltid hem när jag jobbar, ingen dag utan dig!
ReplyDeleteÄlskar dig